CERN 60+ turné. Sista delen i trilogin: Karlstad.

Resan upp till Karlstad från Göteborg gick som på räls, och när vi lyckats lokalisera vårt hotell hittade vi en parkeringsplats som var relativt enkel att få in den stora bilen på, inte alltför långt därifrån.

Karlstads universitet tog emot oss med öppna armar. Vi fick hjälp att komma nära ingången med bilen, och bärhjälp i form av två starka gossar från vaktmästeriet. Ett tillfälligt parkeringstillstånd som ordnades gjorde att vi kunde ställa bilen gratis på en bussparkering inte långt från Aula Magna där utställningen höll till. Vi fick disponera hela den rymliga foajen, där många studenter passerade på väg till eller från lunchställen, kafeer och bibliotek som låg precis intill.

Alla attraktionerna fungerade, även den lilla myonkräknaren höll sig i skinnet och tickade på nästan prickfritt. Vi behövde bara dra ur sladden till den en eller två gånger under hela dagen. Och solen i Karlstad sken så att strålen i E/M-röret blev svår att upptäcka.

På sena förmiddagen och fram över lunchen var det stundtals helt tjockt med studenter som ville veta vad det var vi visade och varför, och under lunchen höll Helena Zerlauth från CERN en presentation för teknikstudenterna om ex-jobb och sommarstudenskap vid CERN. Nånstans mellan 50 och 70 studenter lyssnade andäktigt, och flera kom efteråt och ville veta mer. Giulia och Michael, tillsammans med Olle Lundberg som kom från Stockholm på morgonen hade fullt upp med att tillsammans med oss visa utställningen.

Michaêl hittar spår i dimman.
Michaêl hittar spår i dimman.
Eftermiddagen blev lugnare, antagligen var alla studenter på föreläsningar, men en och annan tittade förbi och ville veta och förstå vad vi visade. På kvällen kom så den stora finalen på turnen, med Barbros och Richards föredrag om upptäckter och uppfinningar gjorda på CERN. Och Karlstads universitet vinner Det Stora Priset, för den fantastiska uppslutning de lyckats trumma ihop. Mellan 80 och 100 personer, nästan uteslutande representanter för Den Breda Allmänheten, kom ut till universitetet, som trots allt ligger lite avsides en dryg halvmil från centrum, bara för detta event! Aldrig tidigare under våra turneer har vi varit i närheten av en sådan publik vid kvällsföreläsningarna. Båda talarna blev smickrade och inspirerade av att tala i den relativt välfyllda stora salen, och triggade publiken att ställa mängder med frågor efteråt, så att Marcus Berg (som nu är professor i Karlstad men har ett förflutet i Stockholm) till slut fick lov att avbryta föreställningen för att det började bli sent. Vi blev alla glatt överraskade av denna fantastiska uppslutning. Efteråt hade vi fullt upp med att visa utställningen för stora delar av den vetgiriga publiken. Hemskt roligt. Grattis Karlstad!

Sen återstod det bara att packa ihop alltihop i bilen, ta en runda till för att se att inget var kvarglömt, säga farväl och tack till våra värdar och dra in till stan igen för en sen och efterlängtad middag. Imorgon bär det av tillbaka till Stockholm och vardagen.

Att planera och genomföra en sån här sak är inte lätt. I synnerhet Barbro har i många veckor slitit med att få alla praktiska pusselbitar att falla på plats, och dessutom haft sitt kvällsföredrag att förbereda. Men så, när alltihop är gjort, och alltihop har gått bra, och i synnerhet när det avslutats på ett så roligt och stimulerande sätt som idag, så glömmer man det jobbiga. Det känns bara bra. Alla har haft roligt.

Stort TACK till alla som hjälpt till, dels alla de från SU, KTH, CERN och Uppsala som har varit med, men också alla de som ute på de olika universiteten hjälpt till praktiskt och ekonomiskt för att göra det här möjligt.

Hälsar Barbro och Torbjörn i LHC-bilen.

Share this post
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *