CERN 60+ turné: resandefolket i Göteborg

I fjol firade CERN 60 år och några forskare från Fysikum gjorde en partikelfysikturné i norra Sverige. I år fortsätter resan västerut. Andra stoppet var igår i Göteborg.

CERN60+
Giulia, Michaël och Tobias i samtal över en dimkammare.

Efter en slapp helg omhändertagna av diverse släktingar blev det dags att börja arbeta igen måndag morgon. Vi fick den stora bilen genom Göteborgstrafiken och in på Chalmers område utan missöden. Urlastningen gick bra, men den tunga gnistkammaren kräver inte så lite kraft att transportera den ganska långa vägen in till hallen i Kårhuset där vi hade utställningen, för däcken på pirran är lite för löst pumpade. Men det gick.

Efter en lite trevande början strömmade studenterna till under förmiddagen, och framåt lunchtid var det tjockt med intresserade framför alla våra attraktioner, många stannade till på väg till lunchställena som fanns runtomkring. De små behändiga korten med periodiska systemet och standardmodellen gick åt som smör i solsken, och även gratisexemplaren av higgsnumret av Forskning och Framsteg från 2013 hade en strykande åtgång. Vi fick inte tid att äta lunch förrän framåt tvåtiden, när det hade lugnat ner sig lite. Våra assistenter Giulia Ripellino, Edvin Sidebo (doktorander från KTH) och Michaël Ughetto (postdoc på Fysikum) som kommit ner från Stockholm under morgonen hade fullt upp och gjorde storverk.

Gnistkammaren funkade bra, men det var en stund under dagen då gasen inte ville bubbla igenom riktigt som den skulle, utan krävde en del rattande. Kan vara temperatursvängningarna som spökar, den hade ju stått ute i en kall bil några dygn och sen ställts in i värmen igen. En grej som inte funkade lika bra var den lilla myondetektorn. Den uppvisade ungefär samma symptom som en likadan detektor gjorde i Umeå förra året: Den räknade som den skulle under några minuter, men plötsligt la den bara av och började visa lite slumptal. Den här gången räckte det med att dra ur strömmen till den en stund och sätta på den igen, så skärpte den sig. Men bara några minuter, sen krånglade den igen. Så där höll den på, men för varje gång fungerade den lite längre, och till slut gick den i över en timme utan att bråka. Ibland förstår man sig inte på ens de enklaste av apparater…

Tobias Perssons lunchseminarium om ex-jobbsmöjligheter och liknande på CERN lockade stor publik och många stannade och pratade med Tobias efteråt. Det kändes väldigt rätt att vara här.

Den planerade flytten av utställningen till Fysikhuset, där de öppna kvällsföreläsningarna skulle vara, visade sig vara rejält besvärligare än det lät när planerna drogs upp. Problem med dörrar som inte gick att ställa upp gjorde inte saken bättre, så vi fick inte tid att ställa upp mer än en bråkdel av våra saker. Publiken blev lite mindre än vad vi kanske hade hoppats på, men den lilla skara som trots allt dök upp fick uppleva Richard Brenner och Barbro Åsman i god form återigen berätta om nyttan med Cern och med forskning driven enbart av nyfikenhet, och att partikelfysik faktiskt är roligt!

I morgon styr vi kosan mot Karlstad, där vi på onsdag ska gästa universitetet som sista stopp på resan.

Hälsar Barbro och Torbjörn i LHC-bilen.

Share this post
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *