CERN 60+ turné: första stopp i Linköping

I fjol firade CERN 60 år och några forskare från Fysikum gjorde en partikelfysikturné i norra Sverige. I år fortsätter resan västerut. Första stoppet var igår i Linköping.

CERN 60+ turné
Avresedagen började i hällande regn. Som tur var upphörde regnet när det var dags att packa bilen, och allt förlöpte utan problem.

Resan till Linköping gick ganska bra, förutom köerna på Essingeleden och ett vägarbete som tvingade ut oss i snigelfart i milslång bilkö på slingrande småvägar i Kolmårdens tassemarker under någon timme eller så. Men vi kom till Linköping till slut och hittade fram till vårt hotell, och efter att ha krånglat in den stora bilen på en parkeringsruta fick vi os en efterlängtad middag och kvällsvila.

Torsdagen hälsade oss ånyo med hällande regn. Men vi trotsade elementen och kom till fysikhuset på Valla campus i hyfsat god tid, så klockan 10 hade vi fått upp allting och det mesta var igång. Inga stora missöden den här gången heller, allt flöt på ganska bra, vi börjar ju få lite rutin på det här, också tack vare Nabila Shaikh och Karl Gellerstedt som hade kommit ner från Stockholm med tåg på morgonen. De var sedan med oss hela dagen och gjorde storverk genom att visa och berätta.

Hans Danielsson från CERN höll ett välbesökt lunchseminarium om möjligheterna till ex-jobb och liknande på CERN. Salen var nästan full, ett knappt hundratal personer, och intresset var på topp.

Efter lunch upptäckte jag att gnistkammaren, vårt ständiga problembarn under norrlandsturnen förra året, åter hade satt sig på tvären; det bubblade ingen heliumgas genom systemet. Så det blev väldigt dåliga spår genom kammaren. Hans, såsom varande CERN-ingenjör, kunde ju inte låta bli att ta sig an detta problem och konstaterade efter mycket klurande och skruvande att det verkar som den smala rörstump som ska se till att det pyser precis lagom mycket helium genom kammaren för att hålla den på gott humör på något vis har misstolkat sin arbetsuppgift så att den stryper flödet helt. Vi förstår inte vad som har hänt, men när man kopplar loss den grejen och försöker kontrollera flödet med avstängningsventilen istället så fungerar kammaren perfekt. Vi måste se till att få detta fixat på något bättre vis när vi kommer hem. Tills vidare får vi köra den här manuella vägen. Annars funkade utställningen, och det var en stadig ström av studenter som passerade och stannade upp för att titta och fråga. Legomodellen av Atlas är en suverän publikmagnet, den attraherar barn av alla åldrar.

På eftermiddagen höll David Milstead ett föredrag om vad vi håller på med nu, och vad vi kommer att hålla på med, på CERN efter upptäckten av Higgspartikeln, för en halvfull sal med intresserade åhörare. Dave hann med tåget hem, trots många frågor efteråt.

Barbro Åsman och Richard Brenner höll sedan sina kvällsföreläsningar om upptäckter respektive uppfinningar gjorda vid CERN. En intresserad publik som lät sig underhållas av Barbros dinosaurier och som med sina många frågor gjorde så att Richard nästan missade sitt tåg.

Halv åtta var det så dags att packa ihop och stuva in allting i bilen igen, och i niotiden var vi tillbaka på hotellet. Sen gick vi ut och åt en välförtjänt middag, men det är en helt annan historia. Imorgon, fredag, styr vi kosan mot Göteborg, men vi tar helgledigt, så det blir inga fler rapporter förrän på måndag, då vi ska invadera Chalmers.

Hälsar Barbro och Torbjörn i LHC-bilen.

Share this post
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *