Åter en rapport från resandefolket. Umeå.

umea3Vi startade i gryningen från ett frostigt Luleå, med gyllene blad kvar på björkarna, allt det övriga klätt i silverglittrande frost, och en vit dimma som steg från det svarta vattnet. Riktigt vacker tavla. Men kallt. Minus fem grader.

På vägen mot Umeå tog vi en kort fikapaus i Skellefteå, där Barbro fick återse gatan där hon växt upp, huset hon bott i och lekplatsen hon gungat i, även om själva gungan var utbytt sedan länge.

Vi kom fram till universitetet nästan på utsatt tid strax före lunchtid, och efter lite förvirring lyckades vi hitta stället där vi förväntades vara, och började lasta ur. Som vanligt var Uppsalakiosken det stora bekymret. Den här gången var det hissen som var för låg, så vi blev tvungna att skruva av hela hjulställningen från själva “kiosken”, och sen bära kiosken in i och ut ur hissen och in genom den sista dörren. Rickard och Jonas fixade det galant.

Som vanligt var gnistkammaren nödbedd. Nu var den så kall så att oljan i “bubblaren” (den lilla grej som man kollar gasflödet med) var som gele, så det blev inga bubblor. Jag blåste igenom den med rätt mycket
helium, men det hade antagligen inte behövts, börjar jag tro. Det är nog kylan som är problemet. När den väl blivit varm gick den som en farfarsklocka. Tick-tick-tick… utan problem. I övrigt lyckades
Rickard få igång den lilla myondetektorn efter lite tryckande på knappar och grejer, och han var inte lite mallig! Den gick i en timme, sen ville den inte mer, och även Rickard fick ge upp. Detektorn förpassades till skamvrån, och Rickard pratade om nåt annat.

Hela eftermiddagen och en bit in på kvällen hade vi en rätt stadig ström av väldigt intresserade studenter som fastnade vid dim- och gnistkamrarna och vid ATLAS-modellen och ATLAS-kiosken och frågade, tittade och lyssnade. Somliga hade svårt att slita sig, och det var nog en del som kom försent till sina föreläsningar. Nabila och Daniel gjorde storverk och hade inte många lugna stunder, precis som på de andra ställena.

Hans höll sitt föredrag om jobbmöjligheter på CERN för ett tjugotal mycket intresserade studenter, och senare på kvällen pratade Jonas om upptäckter och Rickard om uppfinningar som gjorts på CERN. Ingen jättepublik, men tillräckligt frågvist intresserade för att vi skulle bli ordentligt försenade till den middag som vår värd Michael Bradley hade ordnat åt oss på en indisk restaurang inne i stan, på institutionens bekostnad. Stort tack till honom och andra inblandade för det (och för lunchen!).

Därmed tackar jag för mig för idag.

Godnatt!

Törbjörn Moa

Följ resan på Facebook: https://www.facebook.com/events/1152401438234243/

Läs mer om CERN 60 års partikelfysikturne

Share this post
  •  
  •  
  •  
  •  
  •  

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *